one step at the time

Efter 9,5 timmars bilfärd (gupp, inbromsningar och "g-krafter") så mår min kropp/mina bröst inte så speciellt bra. Inte heller är jag återhämtad på något sätt efter operationen (trött och svag som få). Så hur har jag lyckats få för mig att jag kunde klara av att sitta i en bil hela dagen och sedan gå på ett seminarie och lära mig/ta in information om uppsatsskrivning? Redan innan vi började så kände jag mig dåsig och svag. När handläggaren/läraren kom så såg jag till att berätta att jag kanske är tvungen att gå då jag är relativt nyop'ad och kände mig lite småkrass och hon sa att det var ok. 15-20 min in så kände jag att jag höll på att dåsa av/svimma.

Jaja, försöker fatta (läs: banka in i skallen med en knölpåk till idiotism..) att jag inte är lika stark som innan och inte orkar det jag i vanliga fall inte alls har något problem med. 

Lesson learned for today. Vi får hoppas att det inte åker ut ur andra örat eller vad man nu säger. Nu ska jag ta och äta och sedan ska jag sova.