Första egentliga sommarlovsfredagen kantas av...

min vanliga opåhittighet som kommer sluta med att jag kommer att hamna i min pojkväns säng kollandes på någon film itryckandes godis och nån form av drickbar vätska, gissar starkt på cocacola eller nått liknande.
Jag är grymmt uttråkad, trött och less på min omvärld, sticker nog till Finland eller söderut så fort som jag har tjänat nog mkt pengar. Måste planera men känner för att vrida om dagarna till den dagen Susanna ringde mig och frågade om jag ville fara till Jävre och grilla, tacka ja och följa med på vågen. Men nej, här kommer Terhi Kilpeläinen med sitt "Jag har ett jobb och måste vara tråkig för så är jag och inte impulsiv..."  Det är inte jag, jag är inte så... Men jag har blivit så... Funderar på att ringa ännu en gång till Backa och fråga om platsen, men men... Aja... Skriver mer senare, nån dag då jag kommer ihåg att det finns något som kallas Internet ;]


Fine, jag vill bara fara iväg, söderut, norrut, västerut, österut... Bort, bort härifrån. Jag vill bara ta mig härifrån, vill skratta gråta utan att jag ska känna mig fasthållen av det som jag nu bara vill glömma. Jag har ingen kraft, inga batterier kvar. Så nu säger jag hejdå, hejdå till gamla minnen och lever på nuet, mitt idag, glömmer bort det förgångna och bara andas.
| | Kommentera |
Upp