one step at the time

Det har gått ett år. Tänka sig. Det har gått ett år sedan jag sist skrev något här. 
Har inte längre något behov att blogga på svenska. Känner mig inte bekväm med språket längre även om jag dagligen använder det. Använder andra plattformer med andra språk istället. Mest tumblr.com. Där är jag anonym och det är precis vad jag känner att jag vill vara. Det hjälper inte heller att jag försöker skriva med migrän.

Jag kommer dock inte göra mig av med denna blogg. Vill kanske byta namn på den men samtidigt inte. Det finns för många minnen och för mycket historia här för att jag ska göra mig av med den. 

Kort, vad händer i mitt liv?
Jag mår bättre än jag mått på flera flera år. Jag har börjat sjunga, lajva, umgås med en massa olika människor och fortsätter gå på Stockholms Universitet. Jag har fått svar på varför jag är som jag är och det är skönt. Jag har gjort slut med H. Jag bor kvar i Bergshamra. Jag är kär men personen jag är kär i känner inte likadant, och det är okej. Smärtsamt men okej. Jag är bekväm i mig själv. Mer än jag någonsin varit. 
Vet inte vad mer jag kan säga. Om det finns något mer jag vill säga för tillfället. Om jag behöver skriva något mer. Nej. 

Tills nästa gång då.