one step at the time

Det är skönt att vara hemma i Piteå. Luften är underbar, tystnaden är fantastisk, människorna är som de alltid har varit och vattnet är mjukare än mjukast. Vattnet (duschvattnet, dricksvattnet, badvattnet) här i Piteå är enligt mig det näst bästa vattnet i världen. Första plats tar vattnet i Raudanjoki där min farmor och farfar bor. 

 

Något som jag tycker är smått underhållande är hur alla har växt upp. Jag är hundra på att jag såg en kille (enligt mig fortfarande är 12 år gammal) som är tre år yngre än jag köra bil. Fick tänka till lite och påminna mig själv om att tiden inte står still här heller. Precis så som jag förändras så förändras alla och allt annat och det är inte mer än rätt. Men det är fortfarande oväntat/mild chock när ens "tolvåriga" bekanta sätter sig ensam i en bil och kör iväg. 

Nu ska jag ta och lägga mig ner på studsmattan med en bok och bara njuta av de otroliga 20 C och blåa himlen.

Förresten om någon möter mig här på stan så hoppas jag inte att ni tror att jag är dryg om jag kollar på er och inte hälsar. Största sannolikhet är att jag är för blyg/för osäker om hur jag ska säga hej och om ni kommer ihåg mig så jag fegar ur. Jag vill jättegärna prata med alla så om ni vill prata med mig, go for it. Jag ska själv göra mitt bästa att sluta oroa mig och bara hälsa med. 

Nu, uuuuut!