one step at the time

Let me go berserk

Har en massa känslor, tankar, viljor, funderingar som leker amok i mitt huvud för tillfället. Jag slits mellan att stanna här och mellan att återvända till Sverige. Det hade varit lättare om familjen här verkligen var as (hade inte stannat året ut om de hade varit det) för då hade jag inte haft några ångestliknande känslor om att sluta här och flytta här i från. Det känns så lustigt att tänka; nu flyttar jag och jag kommer aldrig någonsin flytta tillbaka. Förutom min egen, blodsbundna familj, mitt ex och min gudmors familj så har jag liksom inte haft några verkliga "jag känner mig hemma här" känslor på det sättet. Det här har varit mitt hem, känts som mitt hem, blivit mitt hem under tiden jag har varit här. Jag har varit (är fortfarande) en del av familjen och blivit betraktad som så. Jag kommer att sakna dem. Massor. Massvis med massor. Tänker inte ursäkta till någon att jag känner så. Tänker på dem som en förlängd familj. Haha, plötsligt blev gruppen som jag betraktar som familj eller nära släkt massor mycket större. Nej, kommer nog från och med nu och alltid tänka på familjen Le Goff med familj som en del av min familj.

Mitt hjärta kommer att brista lite på torsdag morgon. Mina gråtreservoarer som jag dammat upp under året här vill redan nu börja tömmas. Kommer se ut som ett vrak. Undrar om jag ens kommer att kunna sova på onsdag/torsdag natt. Jag vill så gärna hem. Jag vill mer än gärna hem till min egen familj hemma i Hortlax. Men jag vill inte se mina kära små "birdiesar" gråta. Jag vill inte lämna dem här. Jag vill inte att de ska känna att de förlorat något. Jag är och kommer så länge jag lever vara deras "Therri".

Jag kommer hem på torsdag. Men jag kommer inte, helt och hållet, vara samma person som jag var innan jag kom hit. Var inte ledsen över det. Var glad. Jag har lärt mig något. Jag har upplevt något annorlunda. På måndag nästa vecka flyttar jag till Stockholm. Börjar om på nytt så att säga. Ett annat liv. Andra förutsättningar. Andra möjligheter. Jag välkomnar dem med öppen famn. Om det så än går åt helvete. Jag välkomnar det med.

Nu ska jag ta och sortera ut lite kläder. Vad ska stanna i Stockholm. Vad ska arkiveras hemma i Hortlax/Piteå. Sen ska jag sova. Sista megadagen imorgon. Sista dagen då jag är helt själv med Sarah. Sista vanliga vardagen innan vi säger hejdå, au revoir, good bye. Nej, jag kommer säga "see you later!"... hejdå finns inte längre i min vokabulär.