C'est la vie mes amis
Yeah. Jag kommer definitivt befinna mig i Dublin mellan den tredje och femte mars. Så det så. Nu vet alla som är intresserade det.
Nu är alltså hela resan klar. Frågan som kvarstår är: vad fan ska jag packa? Hemma i Sverige är jag känd som "hon som packar för mycket". Det är sant. Så vad fan ska jag packa? Ska jag ta med mig kameran och isåfall vilka objektiv ska jag låta följa med? Hur praktisk kontra hur snygg ska jag vara? Har ju liksom bara så mycket plats i ryggsäcken så det är just jävlat på gränsen. Fast när jag tänker igenom det så vem fan bryr sig? Jag lär ju inte träffa någon som helt ärligt tycker att man måste vara snygg när man backpackar och hur som helst så lär dom ju fatta att det är lite svårt att ta med sig allt för många klädbyten. Tacka gudarna för tvättomater... Haha.
Föresten så tror jag att jag lyckades använda ett rekord av svordommar på sådär fyra meningar. I bloggen då alltså. Har lärt mig att praktiskt taget leva utan dessa underbara små ord som beskriver ett känslotillstånd till punkt och pricka. Var bara tvungen helt enkelt.
Nu ska jag sova. Eller... Jag vet inte. Det kanske slutar med att jag sitter och spelar in låtar på pianot igen som sist när jag sa att jag skulle sova. Eller så kanske jag far ut och festar lite sådär sista gången på två helger med mina vänner här i Frankerriket. När jag skriver festar så handlar det mer om att jag är nykter, dansar arslet av mig och sedan kör de tre milen hem vrålsjungandes för att inte somna. Haha. Livet är för härligt.
Nej, jag tror jag helt enkelt slänger ihop några saker i en hög på golvet med och mindmarkerar dem som "ska ha med mig på resan grejer" och skickar ett sms till flickornas föräldrar och mina vänner att jag stannar hemma och sover. Igen.
Haha.
Godnatt! Kram och ha en underbar kväll eller dag!