Burning all the way home
Det är onsdag kväll och jag sitter fast i Norrtälje med en kropp som inte verkar vilja göra något annat än motarbeta mig. Jag tror att jag ska ta och ge upp min tro att människor generellt sätt går att lita på och bli den mest misstänksamma människan i hela Sverige.
Ännu en gång har någon intelligent människa som jobbar på något ställe jag ätit på trott att vad jag menar med komjölksprotein-allergi egentligen "bara" är laktosintollerans. Ja, men, tjena, smartypants. Mina inälvor brinner. Jag vill inte. Sedan har det börjat snöa. Orkar verkligen inte med detta.
Något som i alla fall gör mig aningen glad idag är att jag prickat av några saker i min "att göra inför jul"-lista och det känns mer än bra. Brukar alltid få ångest när det gäller julklappar och julafton och allt som har att göra med jul. I år har jag i alla fall tänkt att jag ska försöka göra allting jag bara kan för att minska ångesten och oron. Att ha klart de viktigaste julklapparna, före december till och med, lämnar en väldigt rogivande känsla i min ångestfyllda och lätt julhatande kropp.
Något som i alla fall gör mig aningen glad idag är att jag prickat av några saker i min "att göra inför jul"-lista och det känns mer än bra. Brukar alltid få ångest när det gäller julklappar och julafton och allt som har att göra med jul. I år har jag i alla fall tänkt att jag ska försöka göra allting jag bara kan för att minska ångesten och oron. Att ha klart de viktigaste julklapparna, före december till och med, lämnar en väldigt rogivande känsla i min ångestfyllda och lätt julhatande kropp.
Nu ska jag återgå till min för tillfället lite självömkande tillstånd, se film och överväga om jag orkar gå upp (läs: klättra ner ur) min säng och dra mig till köket för att smöra mackor och koka tevatten. Over and out... Haha.