Ett halvår senare
Mitt liv är helt annorlunda än det varit någonsin tidigare och även om jag ofta är förvirrad, överväldigad, ångestfylld så mår jag bättre än jag någonsin gjort tidigare och jag är gladare. Allmänt bättre. Bättre än jag mådde i fjol.
Jag är över 25 år nu.
Jag är tillsammans med en person som jag kan se mig själv dela resten av mitt liv med och jag ska flytta ihop med honom om en vecka. Nej, det är inte personen jag var kär i förra sommaren. Det är inte mitt ex. Han heter Gustav och är nog med lätthet den bästa människan jag känner!
Jag är över 25 år nu.
Jag är tillsammans med en person som jag kan se mig själv dela resten av mitt liv med och jag ska flytta ihop med honom om en vecka. Nej, det är inte personen jag var kär i förra sommaren. Det är inte mitt ex. Han heter Gustav och är nog med lätthet den bästa människan jag känner!
Studerar fortfarande på universitet. Det går sakta och det är frustrerande men jag vet vad jag har för mål. Jag kan se det framför mig.
Jag arbetar inte längre på ABBA the Museum så som jag gjort tidigare utan jobbar nu på Birka Vikingastaden. Ett museum som är mer i min smak, mer i mitt studieområde och har den fantastiska tjänsten som guide.
Jag sjunger i en underbar kör tillsammans med över 20 andra underbara kvinnor i olika åldrar under 35.
Jag har hittat vänner som jag verkligen klickar med. Vänner som är som jag är, med liknande intressen som jag.
Lajvar fortfarande och kommer aldrig att sluta. Detta med lajv är verkligen fantastiskt!
Har inte skrivit speciellt mycket musik på sistone och inte heller har jag ritat så mycket som jag känner att jag hade velat men det kommer jag börja göra mer när jag har landat efter flytten.
Har inte tagit MC-kortet ännu och vet inte om jag någonsin kommer att göra det. Jag vill. Vi får se. Lär nog hjälpa Josefine ta sitt körkort innan dess.
Mamma och pappa har/håller på att skilja sig. De har separerat och sakta men säkert så börjar de dela upp allting. Allting går plågsamt sakta på grund av andra omständigheter. Tror det är för det bästa, vet att det är för det bästa, för alla. Men det gör ont. Fortfarande.
Jag saknar min familj, min släkt, mina systrar, min farmor, min gudmor med familj och med det också möjligheten att umgås med min guddotter.
Om tre veckor ska jag till medeltidsveckan i Visby på Gotland. Om fem veckor ska jag på roadtrip med Gustav till norra Sverige, Finland och Norge och hälsa på människor som jag saknar mer än livet.
Jag arbetar inte längre på ABBA the Museum så som jag gjort tidigare utan jobbar nu på Birka Vikingastaden. Ett museum som är mer i min smak, mer i mitt studieområde och har den fantastiska tjänsten som guide.
Jag sjunger i en underbar kör tillsammans med över 20 andra underbara kvinnor i olika åldrar under 35.
Jag har hittat vänner som jag verkligen klickar med. Vänner som är som jag är, med liknande intressen som jag.
Lajvar fortfarande och kommer aldrig att sluta. Detta med lajv är verkligen fantastiskt!
Har inte skrivit speciellt mycket musik på sistone och inte heller har jag ritat så mycket som jag känner att jag hade velat men det kommer jag börja göra mer när jag har landat efter flytten.
Har inte tagit MC-kortet ännu och vet inte om jag någonsin kommer att göra det. Jag vill. Vi får se. Lär nog hjälpa Josefine ta sitt körkort innan dess.
Mamma och pappa har/håller på att skilja sig. De har separerat och sakta men säkert så börjar de dela upp allting. Allting går plågsamt sakta på grund av andra omständigheter. Tror det är för det bästa, vet att det är för det bästa, för alla. Men det gör ont. Fortfarande.
Jag saknar min familj, min släkt, mina systrar, min farmor, min gudmor med familj och med det också möjligheten att umgås med min guddotter.
Om tre veckor ska jag till medeltidsveckan i Visby på Gotland. Om fem veckor ska jag på roadtrip med Gustav till norra Sverige, Finland och Norge och hälsa på människor som jag saknar mer än livet.
Jag har blivit diagnostiserad med adhd, kombinerad. Och det är det bästa och mest förvirrande, smärtsamma och omställande jag har varit med om i hela mitt liv.
Kan inte läsa längre. Har svårt med läsandet och vet att jag behöver kolla upp detta med läsglasögon igen. Samt se till att få medicineringen att fungera. Saknar att kunna ramla in i en bok och sluka den. Men av någon anledning så ger böcker mig ångest, och det är svårt att arbeta bort det. Små steg.
Kan inte läsa längre. Har svårt med läsandet och vet att jag behöver kolla upp detta med läsglasögon igen. Samt se till att få medicineringen att fungera. Saknar att kunna ramla in i en bok och sluka den. Men av någon anledning så ger böcker mig ångest, och det är svårt att arbeta bort det. Små steg.
Det finns en stabilitet hos mig som inte fanns förrut. Ett fokus som inte längre vacklar, faller sönder eller irrar iväg på samma sätt. Samtidigt är jag lika jag som jag alltid varit. Lika virrig och fantastiskt jobbig som alltid. Men det finns ett lugn som inte fanns förut.
Puss!
Puss!