The stiches
Fick ta bort stygnen i tisdags. En intressant och obehaglig upplevelse. Det var inte lika obehagligt som borttagningen av dränaget men det känns ändå bra lustigt när någon håller på och pillar med sax och pincett i/på brösten. Men hur som helst så sa de att allting läker fint och som det ska. (Fick till och med beröm då det såg så ut att läka så bra). Yeeees! Så glad att jag slipper madrassen till tidigare förband/bandage. Föresten, varför ska det vara så förbannat kallt på sjukhus?
Har nu faktiskt kollat, verkligen kollat, på brösten för första gången sedan operationen och tja, det är något att vänja sig till tror jag. Minus gröna blåmärken så ser det okej ut (ser lika läskigt ut som det låter). De är i alla fall mindre. Det är ju ett plus. Hehe. Har noll känsel än så länge i vänster bröstvårta (helt normalt, det fixar sig snart nog). Däremot är höger bröstvårta känsligare än någonsin. Fast sedan är ju båda brösten (minus där jag inte har någon känsel) känsligare än någonsin hittills.
Måste ha sport-bh eller bandage på mig dygnet runt i en månad nu och jag kommer nog bli knäpp. Fast man väljer sig nog med det också. Sover ju i vanliga fall helst topless eller med något riktigt ordetligt lössittande så är det konstigt att ha något som sitter så åtsittande som sport-bh. I will overcome this.
Nej, jag är inte så negativ som jag kanske låter. JA, jag är glad att jag fick göra operationen. Kanske, är jag ganska ordentligt trött för tillfället och kaaaaaanske borde jag sova litet grann. Hehe.
(Bilder utlovas om några veckor. Vill läka klart innan jag börjar flasha och så. Haha).