one step at the time

Hur ska man reagera när någon gör något dumt? När någon man känner eller inte känner gör något som för en själv är totalt oacceptabelt och man bara vill skrika att personen är dum i huvudet men så säger något i hjärnan att man inte kan? När man får ångest för att man kanske 'trampar' på någons känslor och gör något dumt bara för att man vill säga ifrån? När något bryter mot ens värderingar och går in på ens revir och inte ens bryr sig. 

För någon vecka sedan när jag, klockan halv ett på natten, var på väg tillbaka hem från en kväll ute med klasskompisar så kände jag mig förföljd. Jag hade bestämt mig att gå upp till Slussen från Medborgarplatsen för att på så sätt ta rätt tunnelbana hem utan att behöva byta.

Det var inte så att jag först kände obehag utan det var snarare så att bara kände att någon gick bakom mig. Jag var för fokuserad på mitt, lyssnade på musik och tänkte inte mer än att det bara var någon som gick åt samma håll som jag. När jag gick ner för trapporna till tunnelbaneingången på Götgatan kände jag första obehagskänslorna men jag ignorerade dem, 'jag ska inte behöva känna mig rädd för att gå ner i tunnelbanan' tänkte jag, och fortsatte gå. När jag väl var nere och gick mot portarna så var stegen just bakom mig. Jag tänkte 'ska jag stanna och se vem det är?' och sedan resonerade jag bort det med att tycka att jag var fånig. När jag väl gick igenom portarna så hör jag hur någon praktiskt taget hoppar in efter mig i porten, plankar, och jag stannar. Vänder mig om, en meter från porten och kollar på personen och säger 'jag tycker verkligen inte om det där' till vilket han svarar 'okej, då vet jag' och sedan fortsätter han att gå. Min första reaktion var ilska. Ilska att bli utnyttjad för att någon var för lat för att betala/ta upp sitt sl-kort, att ha blivit förföljd, att ha blivit ignorerad. Bristen på respekt för ens medmänniskor. Hade han frågat hade jag gett honom min extra-remsa med en biljett kvar på. Sedan kände jag ångest. Ångest för att jag blivit så arg. 'Tänk om han kommer må dåligt för att jag sa ifrån?'. Jag ville gå efter killen och säga 'jag hoppas du inte tog det fel, det är inte dig jag är arg på utan hur du betedde dig'. Fast, vänta? Vad fan? Varför ska jag känna ångest för något som jag inte gjort? Varför vill jag säga förlåt till honom när det var han som obetedde sig? Samtidigt kände jag att jag även ville fråga honom varför han tyckte att han hade rätt att göra så? Skrika litet och säga att han var ett svin. Fast det skulle jag inte heller ha gjort för 'tänk om'... 

 

Jag har tänkt på det här ett tag. Nu känner jag att jag borde ha stannat, gått in i porten och sagt 'fan heller' och tvingat honom att stanna utanför. Hata mig om du vill. Att planka är bland det fulaste jag vet. Fråga mig först och låt mig välja men jag vill inte behöva känna ansvar för att du eventuellt åker fast eller att jag åker fast. Jag vill kunna ha ett val. 
Nu var det ju inte så att han gjorde mig fysiskt illa på något sätt men samtidigt så känner jag mig utnyttjad. Såg han mig och tänkte 'henne kan jag planka efter, hon kommer inte bry sig/inte säga ifrån'? Vad eller vem gav honom rätt att göra så? Han kunde ha sagt förlåt eller visat någon form av ånger, men det gjorde han inte. Han gick bara promt till rulltrappan och vidare till sitt tåg. 

Hur ska man göra när någon beter sig illa? Vad ger mig rätt att säga till, säga ifrån? Jag vill inte göra någon illa, samtidigt vill jag inte heller bli överkörd. Det där 'tänk om' spinner vidare och 'tänk om' han var självmordsbenägen och det hade varit droppen. Då hade det ju varit mitt fel. 
Ja ni ser, eller läser, hur ska man förhålla sig till världen? Jag måste nog sluta bry mig så förbannat mycket. Ta mer plats och förvänta mig mer och samtidigt mindre. Världen är fulare än jag vill att den ska vara. Sverige är fulare än jag vill det ska vara (och då menar jag hur vi beter oss mot varandra). Men samtidigt vill jag hoppas. Jag vill inte sluta tro på det jag tror på.

Så hur ska man förhålla sig? Hur ska man reagera när någon trampar på en och ens värderingar?